Alla Känner Alla

Alltså jag skulle ju aldrig ha råd men om jag fick chansen att åka till månen och tillbringa en dag där så skulle jag ta det. Kanske inte mars, tre år på ett rymdskepp utan frisk luft känns lite jobbigt. Men gärna månen.

Det är väl just den där bilden av att stå på månen och titta tillbaka på jorden. Eller bara ta en tur i rymdstationen och titta tillbaka på jorden. Det är nog en stor blandning av upptäckarlust och att se nya grejer och få perspektiv som man inte har en chans att få på jorden .

Jag tror det började väl med ett intresse för fantasy. Alltså dom flesta av oss har ju vuxit upp med Astrid Lindgren och där är ju dom flesta berättelserna fantasy.

Och sen har jag alltid tittat på stjärnhimlen, min morfar gav mig ett stjärnhimmelsparaply när jag var liten.

Just det! Hjältar och monster på himlavalvet gick ju som julkalender tror jag. Det handlar om en farbror som visar några barn stjärnhimlen och myterna kopplade till dom olika stjärnbilderna. Det var där tror jag som jag verkligen började titta på stjärnorna och koppla ihop dom med historier. Så det var länge sen haha.

Min storebror är bara ett och ett halvt år äldre än jag så att vi upptäckt en massa saker tillsammans, superhjältar i serietidningar till exempel. Liftarens Guide till Galaxen var min definitiva inkörsport, den har jag läst cirka femtioåtta gånger eller nånting. Borde vart 42!

Sen började vi spela rollspel, Drakar och Demoner och lite andra. Det var svårt att upptäcka det med andra, det fanns ju inget internet då. Man fick liksom hitta vad man hittade. Der fanns lite på bibblan och det fanns lite i serietidningsaffären. Man fick nosa upp allt möjligt man hittade. Nu när jag jobbar här så hinner jag knappt läsa andra böcker än de vi tar in, det kommer så mycket nya böcker här.

Ja, vi anställer ju bara folk som gillar att läsa våra böcker, och folk förväntar sig att vi ska ha läst allt, och då måste man ju verkligen ha intresset. Folk som har en lite idealiserad bild tror att vi sitter här och läser hela dagarna, och jag önskar att det vore sant! Men när man har viljan så lägger man sin fritid på det, man vill ju läsa alla böckerna.

Jag brukade hitta nån i varje klass jag gick i som i alla fall läste böcker. Men det var så pass ovanligt att jag undvek att prata om det i skolan för det var jättekonstigt, särskilt för tjejer att läsa serier och vara intresserad av rollspel och såna där konstiga böcker, istället för att kolla på Beverly Hills. Jag försökte titta på Beverly Hill, när man är tonåring så är det ju alltid jättepress att vara som alla andra, så det tog mig ett tag att sluta smyga med det. Så ja, det var rätt konstigt.

Ja, hur funkar grupptrycket i en mellanstadieklass? Haha! Det är en spännande fråga. Dels var det annorlunda och dels var det liksom sånt som killar sysslade med. Redan när vi öppnade här 2007 i den gamla butiken så trodde min pappa till exempel att hela vår kundkrets bara var femtonåriga killar. Så är det ju verkligen inte, men det finns ju fortfarande den föreställningen.

Med Astrid lindgren var det väl främst Ronja. Skogarna som jag kunde gå i var så pass lika skogarna hon kunde gå i men hon kunde uppleva så väldigt mycket mer i dom. Det var lätt att överföra till att om jag är ute och går i skogen så kanske det dyker upp grådvärgar och vildvittror och en jättestor flod. Allt möjligt sånt där. Att det inte är så begränsat, att det inte bara händer det som händer en själv varje dag.

Med Liftarens Guide så var det mer att bokstavligen vad som helst kan hända, det finns inga begränsningar överhuvudtaget. Inte så att jag gick och trodde att det skulle landa ett rymdskepp i trädgården, men att man kunde berätta berättelser på det här sättet. I slutet på 70-talet så var ju många barnböcker typ “Kalles morfar är död, hans mamma Lisa går och handlar på ICA” nä förresten, Konsum antagligen. Men här fick berättelser lov att handla om vad som helst, de fick lov att va roliga och smarta, de fick utmana iden om vad en berättelse ska handla om och vända på sig själv och gå emot vad den sagt att den ska handla om. Liftarens guide är ju roligare varje gång man läser om den, särskilt om man har läst annan sc-fi emellan, för den innehåller en massa referenser som man inte fattar när man är tio år gammal.

Det växte fram lite organiskt så som saker gör. När jag skulle välja högskoleutbildning så visste jag inte om det var möjligt att hitta ett yrke som handlade om grejer som jag var intresserad av, så efter tre års blandade studier så sökte jag till bibliotekshögskolan i Borås och blev bibliotikarie, vilket är en helt annan utbildning än vad folk tror att det är. Man kan gå igenom hela bibliotekshögkolan utan att ha läst en enda roman, för man ska även kunna bli informationsvetare och informationstekniker och såna grejer.

Sen jobbade jag på bibliotek ett tag, och en av mina tjänster var som inköpare av science fiction och fantasy. Så där satt jag med Science Fiction Bokhandelns kataloger och valde ut från deras nyheter och köpte in till biblioteket. Sen när jag hade jobbat där ett tag så flyttade jag tillbaka till hemtrakterna kring Göteborg och jobbade på en vanlig mugglarbokhandel. Det är vår shorthand för det som inte är science fiction och fantasy. Vi kan säga att “Det där är en mugglarbokhandel” eller “Det är en mugglarbok”. Det blir rätt mycket sånt haha.

Jag jobbade där i några år tills plötsligt en dag annonsen dök upp att Science Fiction Bokhandeln ska öppna i Malmö. Då var jag redan stammis på Science Fiction Bokhandeln i Göteborg, till den grad att när jag kom dit för att bli intervjuad för jobbet så kände dom igen mig i butiken och sa att “Ja men hon vet mycket om böckerna här” haha, för jag brukade gå omkring med kompisar bland hyllorna och diskutera allting vi såg.

Det var nervöst, men också väldigt förtroendeingivande att de frågade om vad jag läser, favoritböcker och så vidare. Det brukar ju stå i CV guider att Du ska inte skriva vad du gillar att läsa för böcker och spela för spel och sånt där” och vi bara “Det är det viktigaste du ska skriva till oss!” just eftersom vi söker efter folk som verkligen har ett intresse för sortimentet. Det är vad folk förväntar sig när de kommer hit, att vi ska veta vad vi pratar om och kan rekommendera och diskutera.

Vi började med att bokstavligen lägga golv och måla väggar och bygga hela butiken från grunden. Jag och vi som liksom var den första grundbesättningen, hantverkare. Sen vi byggde butiken byggde hyllor och packade upp böcker. och spel och prylar och öppnade i oktober 2007, efter en hel sommar. vi hade försökt passa in det så att vi kunde öppna precis när sista Harry Potter boken släpptes på svenska men vi hann inte riktigt bli klara.

Det var jätteroligt, inte minst för att ha ett ställe där det inte bara var okonstigt utan välkommet att prata om allt det här. Alla som kommer in vet man att man delar nåt intresse med, så det har verkligen blivit som en mötesplats. Inte minst så har vi tajmat det jättebra, med allting som har vuxit och blivit mer känt inom våra genrer sen vi öppnade.

Det var nån dag jag gick och gjorde lagerplock och och fyllde på det som sålts från gårdagen och halva listan var Harry Potter relaterade grejer. Då slog det mig att vi är skyldiga J.K. Rowling den här butiken! Vi är skyldiga J.K. Rowling, Peter Jackson och George R. Martin den här butiken. Att vi kunde flytta från den lilla butiken till en dubbelt så stor butik på gågatan på bästa ställe, det är… vi har lyckats falla in i en guldålder.

Science fiction och fantasy genren inom böcker har förändrats otroligt dom senaste tio tolv åren. Det har blivit mer breddat och mer mångfaldigt och det har utvecklats från var det var tidigare. Det finns ju en fördom om att att all science fiction och fantasy handlar och vita, straighta sis-män med svärd som ska rädda världen. Och det handlar om så mycket mer än det, det är så många fler historier som berättas och så många fler sätt att berätta historier. Det finns mycket mer för många fler att upptäcka.

Folk upptäcker de grejerna som alla känner till, som Sagan Om Ringen, Harry Potter och Game of Thrones, och så börjar dom forska lite och upptäcker att det finns mycket mer.

Det bildas ju subkulturer inom subkulturerna också. Så det är fortfarande liksom att “jag har hittat den här jättesmala boken som jag måste rekommendera alla!” haha. Och det är ju inte nödvändigtvis ett egenintresse att vara en subkultur, det är ju inte ledsamt att det är jättemånga som älskar Harry Potter. Det är ingenting som man vill hålla hemligt eller så. Det är ingen risk att lida brist på nya saker att upptäcka, bara för att det är fler som upptäcker dom.

Yes, jag skrev en bok!

Det kan man inte nödvändigtvis tro om man ser det eftersom det inte är mitt namn som står på, för jag skrev den under pseudonym, det här är nämligen piratsnusk. Eller för att ta hela hisspitchen så är det pansexuell, polyamorös, piratsnusk-fantasy. Med drakar.

Eftersom den är ganska explicit och jag visste att jag skulle sälja den här i butiken så gav jag ut den under pseudonym, för att försöka undvika akward moments i kassan. Jag tänkte att om folk missförstår eller feltolkar, eller inte riktigt vet hur man bemöter en erotikförfattare så kan det bli lite obekvämt.

Det är helt gripet ut luften. Jag slog i mitt korsordslexikon med namn och försökte hitta nåt som kändes bra och fastnade för Harriet. Det är ganska många som skriver erotik och romans som gör det under pseudonym, och ofta så är det en väldigt romantisk pseudonym och det ska va just franska och det ska va många accenter. Jag ville liksom balansera det så jag tänkte att Harriet är ett ganska jordnära namn, men Dumont har lite mer flare i det. Jag tyckte dom passade bra ihop, Harriet Dumont.

Det finns en trope om piratkaptenen och den vackra fången i piratkaptenens hytt och vad som händer där. Den ville jag vända upp och ner på. Så jag började med att skriva just den scenen med en piratkapten och en vacker fånge som vaknar från att ha varit avsvimmad i kaptenens hytt. Sen fortsatte det därifrån.

En vanlig metafor är att författare antingen är arkitekter eller trädgårdsmästare. Arkitekterna gör alla ritningar från början – vart alla rummen ska vara, vart alla pelarna ska vara, och sen börjar dom skriva, medan trädgårdsmästare plöjer och lägger ut fröna och sen får man se vad som växer upp och vad man ska göra med det. Så det var som att jag sådde de där fröna i första scenen och sen växte en handling fram höll jag på att säga men det är inte så mycket handling utan det är mer lösryckta scener som växer ihop till en handling.

Nej, tanken var bara att skriva för att underhålla mig själv. Min förläggare och jag har skrivit ihop en del och skickar ofta texter till varandra, och så skickade jag dom här första scenerna till henne och så sa hon att “Om du gör det här till fantasy så kan vi kanske ge ut det”. Och jag märkte att det passade jättebra.

Det var ofta så att folk blev pirater för att dom har flytt från slaveri eller deserterat från flottan eller stulit bröd för att de var hungriga. I det här fallet trivs många av piraterna inte på land för de är queera, vilket inte gillas till lands, men också för att de har magiska färdigheter, vilket också är tabu, så dom har flera olika anledningar till att ställa sig utanför samhället. Så det passade utmärkt att hitta på egna magiska färdigheter till dom här piraterna som har olika användningsområden till havs.

Jo det kan jag väl göra, då är drakarna med i varje fall!

Det hoppas jag! Just nu så håller på med uppföljaren, och den har till och med hittat en faktiskt handling, inte bara pirater som springer omkring och är pirater utan en faktisk plot! Så det ska bli spännande att se vart den tar vägen.

Det blir research av allting från mytologiska öar i atlanten till karibisk mat. Det är lätt att dras med och bara klicka vidare och slå upp i böcker, det är jätteroligt att göra research! Och så hittar man nya plot bunnies där också och bara “Men då kan ju det här hända, och sen det här!”. Det är roligt att plocka från både historia och mytologi och blanda sin egen blandning.

Alltså berättelser behöver vi, punkt. Det är ju en sån sak som upprepats om och om igen, att berättandet är en av grejerna som gör oss mänskliga. Men det som är speciellt med science fiction och fantasy är att det är extra allt liksom. Just att det inte är begränsat. Det är ju aldrig fel att citera Octavia Butler: “Det finns inget nytt under solen, men det finns nya solar”.

Det vidgar horisonterna, och vidgar begreppen. Det kan handla om mer än det som står i nyheterna. Det både hyllar fantasin och uppfinningsrikedomen. Det var också någon som sa att den som inte läser böcker lever bara en gång, men dom som läser lever många liv. Det kan ju ge helt andra perspektiv än man tänkt sig, vilket förhoppningsvis leder till att man tänker bredare även i vardagen.

Att jag har fått läsa väldigt många bra böcker! Och träffa väldigt många trevliga personer som också har läst väldigt många bra böcker och gärna pratar om bra böcker. Det är ju också en av dom absoluta fördelarna med att jobba här, att det blir ju som en mötesplats. Folk kommer hit för att dom vet att här finns det andra jag kan prata med om dom här grejerna och det är inte konstigt att prata om det här. Det är väldigt inspirerande, man får nya infallsvinklar och nya ideer hela tiden.

Haha ja gud, många, var ska man börja? Det var egentligen fler när jag var yngre också, att hitta kompisar eller förebilder i böcker, men det har jag också fått lite annat perspektiv på. I tonåren och tjugoårsåldern så vill man gärna hitta boken som är instruktionsboken för hur ett gott liv ska levas, att “Den här boken berättar hur det egentligen är!”. Det har jag vuxit ur, nu så är det mer att få andras synvinkel, och kanske inte identifiera med en viss karaktär eller att ha en viss bok som sin ledstjärna utan att hela tiden tänka vidare och få nya berättelser att ha som klanggrund.

2020 känns ju verkligen som framtiden, det är ju sånt framtidstal. Nu blir det 20-tal igen, då måste man börja säga 1920-talet om 20-talet. Jag hoppas kunna fortsätta skriva, jag hoppas bli klar med nåt mer. Jag hoppas att det kommer att fortsätta gå så fint för butiken, peppar peppar!